På läktarna [i Sverige] säljs blaskig folköl, i plastflaskor. Skälet är att fansen inte anses kunna hantera starkare varor, eller avhålla sig från att kasta flaskorna. Men i USA kan man uppenbarligen hinka starksprit på läktaren, och ändå bete sig något sånär vuxet.Läs hela om hur absurd läktarkulturen är i Sverige i en jämförelse med t ex USA. Vi har även en förmåga av att inte lösa grundproblemet eftersom det är för jobbigt att konfrontera idioterna.
"...mycket av [dagis-]verksamheten i själva verket bedrivs för personalens (närmare bestämt förskollärarnas) skull.
– Ersättning från arbetsgivaren kommer i form av pengar och tid. Var vi lägger balansen borde vi själva få bestämma. Om folk inte väljer ledig tid, utan tycker det är viktigare med ekonomiskt tillskott, så är det upp till dem.
För det är ju precis en lönesänkning som inflation är. Även om jag får fler och större siffror på lönebeskedet, så har jag ingen glädje av det när prislapparna växer lika mycket eller mer. I utbyte mot en timme av min arbetstid kommer jag inte kunna byta till mig mer.
Min reallön är lika stor, eller mindre, när jag jobbar i ett samhälle med hög inflation.
Med det sagt visar det sig dock visst att man i kampen mot människohandel verkar vilja förbjuda andra saker. När det kommer till detta specifika brott går det utmärkt att säga 'vi vill komma åt x, så vi förbjuder y'. Istället för att satsa resurser på att utreda hur man faktiskt upptäcker och bekämpar människohandel, ska polisen ägna sig åt att avhysa offren för brottet från gatorna. Istället för att gå till botten med och bekämpa vad som ligger bakom människohandeln - ofta fattigdom i offrens ursprungsländer - fokuserar man helt på en av dess möjliga konsekvenser, och verkar strunta i vad konsekvenserna av det nya förbudet blir.
